When life give me lemons, I eat chocolate

Jag är hopplös! Jag kan verkligen inte låta bli choklad. Nästan varje dag har jag den goda ambitionen att bryta och sluta äta choklad. Att äntligen få mer energi och gå ner i vikt. Och nästan varenda dag klarar jag inte av att stå emot suget. Chokladen är min inre kram, avkoppling, lyckopiller och vana. Jag är så van att få i mig galna mängder extra kcal så när jag inte äter choklad blir jag otroligt hungrig. Vet inte vad jag ska göra härnäst för att bryta mitt chokladätande.

Jag är stolt över att jag är igång med träningen och har tränat ca 2 dagar/vecka de senaste veckorna. Men jag behöver gå ner i vikt, och jag behöver sluta belasta min kropp med allt socker och fett som chokladen ger. Önskar någon kunde låsa in mig och tvinga avvänjningen!

 

 

 

Egentid för fokus

Jag önskar att jag kunde släppa alla måsten med städning, tvätt, matlagning, räkningar, långdragna nattningar av min dotter, beslut om stora och små saker (ang huset, staketet som måste byggas, vilka veckor vi ska ta semester och vad vi ska göra, vilka kläder/skor min dotter behöver inför sommaren och inskaffandet av dem osv osv), och istället BARA fokusera på kost, träning och sömn. Det skulle kanske inte bli lättare, eller jo, lite lättare skulle det bli för det skulle frisätta en del tid och energi. Det är väl därför jag en gång lockades att söka till programmet Biggest loser. Utöver alla måsten med hem och barn jobbar jag heltid så det finns inte så mycket tid för mig själv. För ett par veckor sen blev mitt behov av egentid och andhämtning så stor att jag ansökte om 3 lediga dagar, fördelade på 3 veckor, för att få lite tid för mig själv och att fokusera på kost och träning en dag i veckan iaf. Imorrn är den sista av dessa 3 lediga dagar och dagen kommer till stora delar upptas av en anställningsintervju. 

Herregud va tiden går fort

Det går upp och ner med maten och träningen. Periodvis bättre, periodvis sämre så summa summarum på vågen blir nog noll men jag tränar iaf 1-2 dgr/vecka så det är en förbättring. Fick Fysisk aktivitet på recept och köpte ett klippkort idag och gick på body pump för första gången på flera år. Det var skönt att köra igenom kroppen, får se hur det känns med träningsvärken imorrn 🙂

Fredag

Äntligen helg! Och samtidigt känns det lite jobbigt. Nu har jag haft några riktigt bra dagar men sist jag hade det så sprack det när helgen kom för jag trodde jag skulle kunna äta lite gott och sen komma tillbaka på banan på måndagen men jag slirade av fullständigt. Jag tänkte inte göra samma misstag den här helgen men nu fredag kväll har jag märkt att jag är lite irriterad och har kort stubin, så som jag brukar bli när jag är stressad men det finns ingen anledning för mig att vara stressad. Men jag tror att jag insett vad problemet är. Jag är nog irriterad för att jag vill följa min vana och kicka tillbaka i soffan och äta något gott, men jag SKA inte… Och då blir fredagen som jag sett fram emot snarare som en vardag och det är lättare att bara gå och lägga mig tidigt för att hindra mig själv från att äta mer än jag ska. Men jag har ju ett mål. Och jag vill inte leva för att äta. Men än så länge är det ju den vanan jag har. Jag ska nog bara acceptera att det känns jobbigt nu, att jag går och lägger mig tidigt (med fördelen att jag får mer, välbehövd sömn), och att det kommer vara värt det lite längre fram när vågen visar minus.

1 km simning, känns så jävla bra att jag kom iväg!

Slank igenom kassan 5 min innan de slutar släppa in. Hann precis simma 1 km på 30 min innan man behövde vara uppe ur simbassängen. Snabb, men skön dusch efter det och nu är jag hemma igen. Har förberett matlådor för frukost, lunch och mellis imorrn. Nu är klockan 23 och det svåra nu är att komma ner i varv och somna. För sömn ska jag bli bättre på. Det är inte det att jag har svårt att sova, utan att jag oftast sover för lite för att jag vill hinna med så mycket. Men inget mer ikväll, nu är det God natt!

Antidepressiva eller träning

Jag har mått kasst mentalt på sistone och på Överviktscentrum där jag gått i över ett år nu, har man föreslagit att jag ska testa antidepressiva för att komma upp över ytan igen och orka kämpa. Jag har tänkt tanken innan de föreslog det men det skrämmer mig att prova antidepressiva och jag har läst och hört mycket om att fysisk aktivitet kan ha minst lika god effekt som tabletter. Problemet är att en tablett tar några sekunder att ta, medan träning (för den bör vara medel-högintensiv för att ge effekt) kräver mer tid. Och tid är nåt jag lider brist av. Men rädslan för att ta antidepressiv medicin är en bra motivation för att göra något åt saken. Jag har ansökt om ledighet 1 dag/vecka denna vecka och 3 v framåt. Detta för att komma ut och röra på mig, få lite egentid att fokusera på mig, och att söka jobb så att jag kommer ifrån mitt nuvarande som bidrar till att jag mår dåligt. Igår hade jag första dagen och det var guld värt att få lägga tid på att fixa bra mat och gå en lång promenad på ett ställe jag älskar att gå på, runt en sjö. Idag är jag tillbaka på jobbet men gårdagen gjorde nytta för jag känner mig återigen lite hoppfull om livet och mig själv.

Bild från gårdagens underbara promenad.

Svårare än jag trodde

Jag förstår inte varför det är så svårt!?!?! Jag känner mig verkligen fucked up. Jag åt choklad igår och jag har ätit idag. Det har visserligen “bara” varit en femtedel av hur mkt jag brukar äta men jag skulle ju ha nolltolerans! Jag klarar det inte. Känns som att jag skulle behöva några tabletter som styr upp serotonin-nivån i min kropp eller nåt. Jag blir helt nedstämd av att “inte få” äta och får ångest och panik i kroppen. Jag behöver den där “inre kramen” till mig själv för vem eller vad ska annars ge mig den? Jag känner mig hopplös och att det är hopplöst att jag nånsin ska bryta det här och gå ner i vikt. Och det ger mig panik. Det går inte. Jag vill inte leva så här. Men så länge jag äter choklad kommer jag aldrig kunna gå ner. Panik, panik, panik! Finns det någon tablett, eller kan jag skriva in mig nånstans för avvänjning?

Adjö på ett tag kära choklad

Fr o m idag fram till semestern v27 har jag bestämt att jag inte ska äta godis, snacks etc. Det känns jävligt jobbigt men jag har tänkt på det hela helgen och bestämde mig igår. Jag kan ju inte backa nu. Men det jag vill mest av allt just nu, är att åka till affären och köpa den där chokladen som håller mig i handen i vått och torrt, skingrar molnen och ger mig “den inre kramen” när jag som mest behöver den. Men den har också gett mig fetma, försämrad livskvalitet, beroende och skam…. Så jag måste bryta med min vän chokladen och det finns inget annat sätt än att göra det brutalt. Det är bara ett sug, det går över.

Det går men det är inte lätt

Jag har ju helt glömt att blogga om mitt itrim:ande. Det går bra. Nu har jag levt på enbart måltidsersättningar i 2,5 veckor. Det funkar, är t o m rätt bekvämt ibland då lagandet av mat och att äta den tar mkt mindre tid. Träning har jag tyvärr inte kommit igång med än så det är nästa sak på agendan. Jag var förkyld nästan hela första 2 veckorna men nu skulle jag ju kunna träna.

Till skillnad ifrån vad jag hört från andra som gått på itrim så var jag inte särskilt hungrig i början men efter första veckan har jag fått tampas med hunger varenda dag. Min coach på itrim sa att man brukar vara hungrig första dagarna men att magsäcken brukar ha krympt inom nån vecka och då avtar hungern. För mig har det av nån konstig anledning alltså blivit tvärtom. Det går bra ändå för jag vet ju att jag får i mig det jag behöver med måltidsersättningarna, men visst tänker jag mycket på mat. Inte godis och sånt så mycket utan mer på hälsosam mat.

Gud va jag är bra!

4 dagar avklarade på itrim 600-800 kcal/dag, inne på min 5e dag. Jag är hungrig idag. Det började redan imorse före frukost, som bestod av en typ blåbärsmilkshake. Hela förmiddagen har jag längtat efter att klockan ska bli lunch men trots att jag just nyss ätit en av deras varma soppor till lunch, känner jag mig fortfarande hungrig och längtar nu till melliset. Mellis kommer bestå av en av deras bars, och de har varit ibland de godaste måltidsersättningarna att se fram emot varje dag hittills. Det är väl egentligen rätt jobbigt men samtidigt, som någon beskrev det, rofyllt. Att bara äta deras måltidsersättningar 4 ggr/dag och veta att man då får i sig den näring man behöver samtidigt som det är rätt mängd kcal för att gå ner i vikt. Bara att följa och göra. Frestelserna blir inte så stora när reglerna är så tydliga.